En gammal drinkvagn jag ärvt av min farfar tror jag. Sedan min pappa gick bort har den blivit ännu viktigare för mig. Jag är generellt svag för föremål som bär på en historia, jag har mycket memorabilia hemma. Även nya föremål blir snabbt viktiga för att jag skapar en relation till dem. Ibland kan jag nästan tillskriva dem egenskaper. Låter ju lite destruktivt och det kanske det är? Jag är nog lite av en hoarder, jag har jättesvårt att göra mig av med saker.

Väldigt mycket, inredning är som terapi för mig. På många sätt påminner det lite om känslan jag får i kroppen när jag målar. Det är häftigt vad “rummet” gör med oss, hur så väldigt små medel kan få så väldigt stor effekt för känslan i en miljö. På samma sätt som en viss komposition och färgkombination kan göra mig lugn och harmonisk kan en annan göra mig stressad och ängslig. Det är ju så konstigt egentligen, att något som är så “ytligt” kan påverka själen så mycket. 

Vardagsrummet helt klart! Där är det mest färg och störst fönster, där mår jag bäst. Hade jag bott ensam hade hela lägenheten fått vara lika färgstark, men jag har fått sansa mig lite i respekt för min sambo.

Jag vill att man ska känna sig omhuldad och välkommen. Det ska kännas mysigt och tillåtande att vara hemma hos mig. Det ska liksom kännas okej att tända en cigg inomhus om man vill, då är det viktigt att inte allt är perfekt. Det ska inte göra något om det är en fläck i den vita fåtöljen eller lite kantstött på en byrå. Precis som att jag uppskattar att föremålen i mitt hem bär på historia vill jag att hemmet ska göra det, och då måste det få levas där.

Det är nog lite olika känsla i de olika rummen i lägenheten. Sovrummet har jag medvetet inrett lugnt och mjukt, främst för att det var ett krav från min sambo och köket får gärna kännas lite bistrolikt. Vardagsrummet däremot har fått inspireras av italienskt 70-tal och lustiga huset.

Paris (som alla andra). Besökte Paris i våras och började känna att jag ville ha fler romantiska inslag i min inredning. Det blir ofta så vilken ny plats jag än besöker - om jag tycker om den - att jag vill ta med mig någonting hem som kan tillföra lite av känslan i den miljön. Kanske är det någon slags förtäckt separationsångest?

Tänd vulgärt många ljus, spela riktigt smörig jazz och drick vin (om du inte är gravid som jag då)!

Mina vänner och alla saker som är vackra.

Att jag vågade säga upp mig och satsa på mitt konstnärskap på heltid.

Kaffe, mat och på när jag ska få sova igen.